Vid höstens första möte på ABF-huset i Stockholm berättade Giselher Naglitsch om lösbrev och lösväskor, och visade en mängd intressanta exempel från sin posthistoriska samling. Lösbrev hämtades upp eller delades ut (eller både och) av postiljon på vägen mellan två postanstalter och befordrades därför inte i den vanliga låsta postväskan. Lösbrev nämns redan i Post-Bådhen från 1636, som var startpunkten för det svenska postverket. Så småningom kom också regler för separata postväskor, så kallade lösväskor, för leverans av post till adressater på landsbygden. Post som gått med sådana lösväskor kan ibland identifieras genom ”dubbla” adresser, både den aktuella postanstalten och den slutliga adressorten.

Brevet från Stockholm adresserat till Tibble postgård är ett mycket tidigt lösbrev, med en stämpel som daterar brevet till perioden 1752–1770. Adresseringen Tibble postgård visar att det skulle lämnas av på den första postgården västerut från Stockholm. Tillägget ”och Aspvik” indikerar att avsändaren visste att adressaten hade en postväska från Stockholm.