Årets posthistoriska vårträff i Göteborg erbjöd som vanligt auktionsvisning, litteraturförsäljning och fyra föredrag i posthistorisk toppklass. Denna gång höll vi till i Majornakyrkan vid Chapmans torg. Ett stort tack till alla inblandade – föredragshållare, medarrangörer, övriga medverkande och åhörare! Posthistoria 2025 i Göteborg arrangerades av SSPD i samarbete med SFF Göteborg, Göta Frimärken och Nordisk Filateli. Dessutom medverkade Sveriges Filatelistförbund och Postmusei Vänner med bokbord.

Under och efter andra världskriget tillämpades valutakontroll för vissa försändelser mellan Sverige och utlandet. På vårt marsmöte i Stockholm visade och berättade Staffan Karlsson om sådana försändelser. Vi fick veta vilka regler som gällde, hur posten hanterades och hur olika pappersoblater, lacksigill, förslutningsremsor, etiketter, stämplar och anteckningar kan vittna om valutakontrollen. I första hand sköttes valutakontrollen på det lokala postkontoret, men om posten visade sig innehålla pengar eller frimärken (!) kunde även Säkerhetstjänsten och Valutakontoret bli inblandade. I SSPD:s föreningsutställning på Netex visar Staffan också ett trevligt enramsexponat om den svenska valutakontrollen.

År 1896 startade grosshandlaren William Olsson ”Lundsbergs privatskola för gossar” utanför Kristinehamn, inspirerad av de engelska internatskolorna. På vårt månadsmöte i Stockholm berättade Leif Ruud om skolans historia och om posten till och från Lundsberg. Till att börja med gick posten via postanstalten i Nässundet. 1915 fick Lundsberg en egen poststation, som 1918 namnändrades till Lundsbergs skola. Postgången var omfattande. Husmor såg till att eleverna skrev hem till föräldrarna en gång i veckan, och eleverna fick förstås också en hel del post hemifrån. Bland annat har många paketadresskort till Lundsberg bevarats.

På årets första medlemsmöte i Stockholm berättade Gunnar Lithén om svensk basarpost, med underrubriken ”Social gemenskap och kärleksrelationer i början av förra seklet”. Basarer i syfte att samla in pengar till lokal föreningsverksamhet eller andra välgörande ändamål var ett populärt folknöje i början av 1900-talet. Ett vanligt inslag var ”postkontor” där besökarna kunde skicka vykort med hälsningar till varandra, ibland en form av diskret flörtande. Hälsningarna befordrades inom basaren av utklädda ”brevbärare”. Det lär också ha förekommit att meddelandena lästes upp högt. Basarpostkontoren hade ofta egna stämplar och ibland även egna frimärken. Gunnar visade en mängd ovanliga och roliga exempel på basarkort, basarstämplar och basarmärken.

Som extranummer visade Giselher Naglitsch ett mycket tidigt rekommenderat brev, postgånget år 1722.

Vid årets sista SSPD-möte i Stockholm berättade Arne O. Olsson om svenska försändelser till utlandet som lösenbelagts, från 1870-talet fram till 1940-talet. Vi fick se ofrankerade eller underfrankerade brev, brevkort och trycksaker från Sverige till andra länder som mottagarna hade fått lösa ut. Lösenförsändelser är ofta dekorativa, med lösenstämplar, anteckningar och ibland lösenfrimärken. Dessutom krävs kunskap om portosatser och lösenregler för att förklara olika lösenbelopp. Ett stort tack till Arne för en trevlig och lärorik presentation!

Avslutningsvis önskade SSPD:s ordförande Gunnar Lithén medlemmar och samlarvänner en GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR. Väl mött igen vårsäsongen 2025!

På vårt novembermöte i Stockholm berättade Leif Bergman om Stockholms Stadspost. Företaget startade i december 1887 och konkurrerade med Postverket om lokalpost i Stockholm. Brev och brevkort befordrades för 4 öre, vilket var 1 öre mindre än Postverkets taxa. Stockholms Stadspost var ett av flera privata lokalpostföretag som var verksamma i slutet av 1880-talet. Men i oktober 1889 fick Postverket monopol på befordran av slutna brev och brevkort i Sverige. Då upphörde också AB Stockholms Stadsposts verksamhet. Leif visade en mängd intressanta och ovanliga försändelser, dokument och annat material om stadsposten. Titta gärna på hans utställningssamling om Lokalpost och annan alternativ postbefordran, där ram 2 handlar om Stockholms Stadspost!

Vid höstens första möte på ABF-huset i Stockholm berättade Giselher Naglitsch om lösbrev och lösväskor, och visade en mängd intressanta exempel från sin posthistoriska samling. Lösbrev hämtades upp eller delades ut (eller både och) av postiljon på vägen mellan två postanstalter och befordrades därför inte i den vanliga låsta postväskan. Lösbrev nämns redan i Post-Bådhen från 1636, som var startpunkten för det svenska postverket. Så småningom kom också regler för separata postväskor, så kallade lösväskor, för leverans av post till adressater på landsbygden. Post som gått med sådana lösväskor kan ibland identifieras genom ”dubbla” adresser, både den aktuella postanstalten och den slutliga adressorten.

Brevet från Stockholm adresserat till Tibble postgård är ett mycket tidigt lösbrev, med en stämpel som daterar brevet till perioden 1752–1770. Adresseringen Tibble postgård visar att det skulle lämnas av på den första postgården västerut från Stockholm. Tillägget ”och Aspvik” indikerar att avsändaren visste att adressaten hade en postväska från Stockholm.

SSPD höll sitt årsmöte på ABF-huset och via Skype den 17 april. Gunnar Lithén valdes till ordförande för ännu ett år, och även övriga styrelsen fick förnyat förtroende. Efter årsmötesförhandlingarna presenterade Tomas Karlsson det nyutkomna nummer 17 av sällskapets skrift Aktuellt om Posthistoria. Det innehåller sju spännande artiklar om posthistoria och, som Tomas uttryckte det, annan kommunikationshistoria:

– Patrik Larsson: ”Angelägne ordres och bref som eij kunna sändas med Posten, eller tåla drögzmåhl, beställes genom budkafla”. Befordran av brev med soldatpost vid regementena inom Skaraborgs län
– Matthias Hapke: Svensk post på näver eller trä
– Erik Hamberg: Om användningen av stämpeln ”Rekommenderas”
– Per-Edvin Persson: Den optiska telegrafen Grisslehamn – Signilskär – Eckerö 1796–1809
– Lars-Erik Torstensson: Förenade post- och järnvägsstationer
– Arne O. Olsson: Valörurklipp från helsaker använda som frimärken
– Fredrik Ydell: Vasadynastin – från Gustav till Kristina

Det nya numret är utsänt till sällskapets medlemmar. Det finns också till försäljning.

Post i krigstid var temat för SSPD:s marsmöte i Stockholm. Staffan Karlsson visade och berättade om ett antal militärpostala pärlor ur sin samling. Vi fick bland annat se interneringspost från olika platser i Sverige under första världskriget, fältpost, udda postvägar på grund av krigshändelser, och försändelser som i hemlighet censurerats i Sverige under andra världskriget. Vi fick också veta att avsändare och adressater är intressanta, att kladdiga försändelser med många stämplar kan vara spännande posthistoria, och att man inte ska sudda ut blyertsanteckningar på kuvert som varit föremål för postcensur!

År 1915 besköts den tyska minkryssaren Albatross av ryska krigsfartyg och sattes på grund utanför Gotland. De besättningsmän som överlevde internerades i Sverige, och kunde skicka portofri post till hemlandet. Kortet är sänt av en besättningsman, poststämplat i Fårösund och censurerat i Visby innan det sändes vidare till Tyskland. På utställningssajten Netex finns Staffan Karlssons samling Albatrossposten 1915–1918.

På vårt februarimöte i Stockholm fick vi höra ett försvarstal för modern posthistoria, när Lars Kenneth Dahlqvist höll föredrag på temat ”Modern posthistoria – avstämplingar från Postens stora förändringsresa under 2000-talet”. De närvarande på ABF-huset och på Skype fick många argument för att samla och dokumentera modern posthistoria: Mycket är okänt och outforskat, mycket är sällsynt men ändå ekonomiskt överkomligt, den moderna posthistorien ger perspektiv även på annan posthistoria, och dagens posthistoriker bör se till att dokumentera vad som händer i dag – inte minst för att mycket numera sker i den digitala världen och kan vara svårt att hitta information om på papper i framtiden. Lars Kenneth exemplifierade med sitt specialområde, normalstämpel 64, som infördes i en stor stämpelreform runt millennieskiftet. Förhoppningsvis fick åhörarna nya insikter och inspiration att dokumentera vår postala samtid!

Lars Kenneth Dahlqvists specialområde är den gummistämpel som stämpelsamlare kallar normalstämpel 64.