Modern posthistoria var temat för vårt decembermöte, som ägde rum via Skype. Jonas Hällström berättade om sitt nya utställningsexponat ”Kung Carl XVI Gustaf & Drottning Silvia – Bruksfrimärken 1974-1997”, med fokus på exponatets posthistoriska aspekter.

Försändelserna i exponatet visar i första hand avsedd användning som singelfrankering. På grund av de täta portohöjningarna under perioden kan sådana användningar idag vara svåra att hitta, och vi fick se flera ovanliga och vackra exempel. En gåta som presenterades gällde en försändelse med enkelt brevporto men påklistrad expressetikett, och en stämpel som antydde befordran med bilbud.

Som avslutning berättade Jonas om sina planer för nystarten av tidskriften Nordisk Filateli.

Vid kvällens möte höll Kjell Nilsson några korta presentationer om intressanta objekt. Förutom posthistoria fick vi även höra historia kring objekten, vilket ofta var väl så intressant som objektet.

Kjell visade två brev med de Colombianska SCADTA-märkena som användes för en speciell typ av luftpost. Det enda brevet var skickat under den period då märkena skulle kombineras med frimärken från Colombia och andra var skickat under den senare perioden då blandfrankering med svenska frimärken skulle användas. Efter föredraget undrade någon hur många SCADTA-försändelser med anknytning till Sverige det finns och svaret ur någons minne var ”omkring 25”. Är det någon som vet mer exakt hur det förhåller sig med den saken?

Från andra världskriget fastnade jag för ett svenskt rekommenderat brevkort med begärt mottagningsbevis – bara det är ovanligt – skickat till Tyskland. Kortet är adresserat till en fånge i ett tyskt koncentrationsläget och avsändarens syfte med att begära mottagningsbevis var rimligen att försöka få en bekräftelse på att adressaten levde. Tyskarna hade dock tänkt på den detaljen och returnerade försändelser som adressaten skulle kvittera, så även det brevkort som Kjell visade. Den obeskrivliga ondskan i de tyska koncentrationslägren lämnade alltså även postala spår efter sig. Kjells brevkort är lika fascinerande som hemskt.

Kjell visade även två brev som befordrats med spårvagn, vilket gav en go lokal prägel på detta föredrag från Göteborg. Ett varmt tack till Kjell för kvällens presentation!

På det första SSPD-mötet online – någonsin – berättade Per Gustafson om nyårsposten runt sekelskiftet 1900. Per berättade hur viktiga nyårshälsningarna var vid den här tiden. Samtidigt som allmänheten ville önska varandra Gott Nytt År så var det hög prestige från postpersonalens sida att dela ut nyårsposten i tid. Förmodligen bidrog den enorma arbetsinsatsen i samband med nyårsposten till att förstärka samhörigheten på arbetsplatsen! Vi fick även lära oss att man i Stockholm kallade in militärer som hjälpte till med postsorteringen. Detta var dock inte så uppskattat eftersom postpersonalen tyckte att militärerna ibland var slarviga.

Per berättade även hur ett objekt från ett helt annat område fick honom att intressera sig för nyårsposten. Det är fascinerande att se hur slumpen kombinerad med god observationsförmåga och en stor portion nyfikenhet kan göra att samlandet tar nya och oväntade vägar.

Totalt deltog 12 medlemmar och inbjudna i mötet som varade ungefär 45 minuter. Tekniken med Skype fungerade bra. Kvällen gav mersmak och vi kommer att fortsätta med ytterligare tre digitala medlemsmöten under hösten. Läs mer under digitala möten.

På grund av sjukdom blev det ett oannonserat föredrag vid vårt marsmöte på Postmuseum. Giselher Naglitsch visade och berättade på temat ”That’s me – Ett hembygds- och familjeexponat i open-stil”. Vi fick ta del av en fascinerande berättelse om europeisk historia, släkthistoria och posthistoria, från dubbelmonarkin Österrike-Ungern via fördrivningen av sudettyskarna och in i nutid. Föredraget illustrerades med bl.a. vykort, foton, kartor och postala försändelser från orter där Giselhers släkt har sina rötter.

Adresskort för två postpaket från släkten Naglitschs hemtrakter i Böhmen till Sverige, 1914.

Temat för februarimötet på Postmuseum var felfrankerade försändelser. Flera medlemmar hade tagit med exempel att visa upp, diskutera och i bästa fall förklara. Vi fick bland annat se svårbegripliga ofrankerade och lösenbelagda försändelser, brevkort som frankerats med brevporto, brev som blivit felfrankerade på grund av ändrade postvägar under andra världskriget och frankostämplar från företag med porton som inte stämde med ordinarie portotabeller på grund av mängdrabatter.

Rekommenderat expressbrev som sänts ofrankerat till Danmark. Det är oklart om brevet blivit eftertaxerat, lösenbelagt, eller ingetdera.

Årets mötesprogram på Postmuseum inleddes med föredrag och bildvisning av Anders Fridell. Temat var svenska lösenstämplar med tonvikt på stämpar av typen ”Lösen … öre”, som infördes år 1892 efter att lösenfrimärkena avskaffats. Vi fick se en mängd sällsynta stämpelavtryck och mycket intressant lösenpost. Som ”bonusmaterial” visade Anders också några andra posthistoriska ovanligheter.

Underfrankerat brev från Storbritannien med två olika svenska lösenstämplar.

Årets sista möte på Postmuseum var ett samarrangemang med Sveriges Militärpostsällskap (SMPS). Richard Bodin, som för dagen representerade militärpostsällskapet, talade om post från Karl XII:s krig i början av 1700-talet. Ett spännande föredrag som blandade postal och militär historia. Därefter berättade Giselher Naglitsch, SSPD, om Karl XII:s postreformer på hemmaplan. Det handlade bland annat om höjda posttaxor och om 1718 års mindre lyckade reform.

Avslutningsvis önskade SSPD:s ordförande Staffan Karlsson medlemmar och samlarvänner en God Jul och ett Gott Nytt År!

Kurirbrev från generalmajor Georg Johan Maydell till fältmarskalk Erik Dahlberg i Riga, daterat 10 maj 1700. Svenska Livland hade anfallits av saxiska trupper. Riga var under belägring och Maydell ledde en svensk armé som försökte undsätta staden. Från Richard Bodins presentation.

Östhammars posthistoria var ämnet för vårt oktobermöte på Postmuseum. Bo Eriksson visade och berättade om sitt exponat ”Posthistoria från Östhammars kommun 1736-1952”, som han efter över 30 års samlande visade upp för första gången på utställningen Ienecopia tidigare i år. Tonvikten låg på stämplar – från fasta postanstalter, lantbrevbäring, järnvägspost och ångbåtslinjer. Vi fick se en mängd vackra och sällsynta stämplar, och inte minst många fina försändelser – ibland med innehåll eller bakgrundshistorier med lokal anknytning.

Hela Bo Erikssons fina exponat finns att se på utställningssajten Netex.

Vid höstens första möte på Postmuseum berättade Giselher Naglitsch om ”postfilateli” från perioden 1975-2000. Utgångspunkten var de postkassamaskiner (PKM) som började tas i bruk år 1975. Många posttjänster kunde då kvitteras i PKM istället för med frimärken – därav beteckningen postfilateli.

Giselher gick igenom olika tjänster som kvitterades i postkassamaskiner, och hur dessa kan dokumenteras i en posthistorisk samling. Förutom de gula PKM-kvittona kan man finna olika postala dokument med PKM-kvitteringar. PKM-koden innehåller ett nummer för det postkontor där maskinen användes, så PKM-kvittenser går även att använda i hembygdssamlingar.

Adresskort för inrikes ilpaket. Portot är delvis betalt med frimärken, delvis kvitterat i postkassamaskin (lodrätt till höger på adresskortet). Från Giselhers utställningssamling, som finns att se på Netex.se.

SSPD höll sitt årsmöte på Postmuseum den 10 april 2019. Staffan Karlsson omvaldes till ordförande för ännu ett år.

Vid årsmötet delade sällskapets sekreterare, Giselher Naglitsch, ut en skrift med titeln Rydboholms postväska till alla närvarande. Skriften är en ”handout” inför utställningen Stockholmia 2019, där postväskan ställs ut tillsammans med Gustaf Douglas samling av klassisk svensk filateli. Giselher har författat skriften, som sätter in postväskan i sitt historiska och postala sammanhang.

Som avslutning höll Arne O. Olsson ett föredrag om 24 öre lösen. Detta udda lösenbelopp är vanligt på försändelser från utlandet till Sverige i början av 1900-talet, och efter att ha lyssnat på Arnes föredrag vet vi varför.

Brevet från Nya Zeeland till Sverige år 1913 är frankerat med inrikes brevporto (1 penny) istället för utrikes brevporto (2½ pence). En lösenstämpel från Nya Zeeland anger ett lösenbelopp motsvarande 30 franska centimes (dubbelt felande porto). I Sverige motsvarade detta 24 öre.