Över 300 olika poststämplar har hittills upptäckts på svenska skilling banco-märken under deras normala användningsperiod 1855-1858. Det, och mycket mer, fick vi lära oss när Göran Persson höll föredrag vid SSPD:s marsmöte på Postmuseum. Göran visade en mängd exempel från sin skilling banco-samling, med tonvikt på ovanliga och posthistoriskt intressanta stämplar. Dessutom fick vi, genom stämplarna, spännande inblickar i hur postverksamhet och arbetet vid postkontoren fungerade vid tiden för frimärkenas införande i Sverige.

Vi fick bland annat se exempel på olika svenska normalstämplar, färgade stämplar, stämplar som inte var avsedda för makulering, utländska stämplar och handskrivna makuleringar.

Post med förhinder och olycksdrabbad post var temat för SSPD:s februarimöte på Postmuseum. Flera deltagare hade med sig spännande och ibland dramatiskt material. Vi fick bl.a. se dokumentation av fartygsolyckor och ishinder, post som stoppats eller försenats av krigshändelser, stulen och rånad post, kraschad raketpost, och som avslutning ett fint brev från en postmästare som bad om ursäkt för ”vandaliserade” julklappspaket.

Brev från en postsäck som stals vid postkontoret i Hietaniemi 1896, stämplat ”Tillhört den i Hietaniemi d. 8/10 stulna posten”. Tjuven avslöjades och det mesta av posten återfanns. Brevet ingår i Leif Ruuds samling Swedish interrupted mail 1667-1975.

Vid årets första möte på Postmuseum berättade Jonas Hällström om sitt exponat om svensk posthistoria 1951-1972. Han delade frikostigt med sig av sina tankar om hur man kan ordna, beskriva och montera sin posthistoriska samling, och gav en mängd exempel på att man kan hitta sällsynta och posthistoriskt intressanta försändelser även från relativt modern tid. Avslutningsvis gav Jonas aktuell information om årets stora frimärksutställning i Sverige, Stockholmia 2019.

Phonopost till Kongo 1969, porto 2,50 kr. En mycket sällsynt posttjänst, reglerad av Världspostföreningen, som innebar särskilt porto för försändelser med ljudinspelningar.

Årets sista möte på Postmuseum var som vanligt ett samarrangemang av SSPD och Sveriges Militärpostsällskap. Staffan Karlsson visade brev från andra världskriget som inte kunnat befordras, på grund av krigshändelser eller på grund av innehåll som inte var tillåtet i krigstid. Jan-Ove Brandt berättade dels om fältpoststämplar från 1895 års stora fälttjänstövning i Närke, dels om olika sorters postala kvitton – bland annat tidiga kvitton från paketbefordran med privata diligenser.

Brevkort från Polen till Sverige i augusti 1939. När man i september konstaterat att adressaten var okänd skulle kortet normalt ha gått i retur. Men en etikett anger att post inte gick att återsända till Polen eftersom kriget brutit ut.

Höstens andra möte på Postmuseum inleddes med att Kjell Nilson berättade om sitt arbete med att rekonstruera och uppdatera Singelfrankeringar på Tre Kronor, ett av SSPD:s dokumentationsprojekt. Därefter visade deltagarna upp ”Vårens och sommarens fynd”. Vi fick bland annat se exempel på censurpost, krigsfångepost, katapultpost, förvirrande via-beteckningar, en privattryckt postanvisning, ett mystiskt telegramkuvert och modern posthistoria skapad av privata postföretag.

Ett av årets fynd. Brevet är sänt lokalt i Stockholm 1945 och har en norsk censurremsa. Hur kan det komma sig? Boxadressen gick till den norska legationen. Där censurerades brevet innan det sändes vidare till mottagaren, som befann sig i norra Norge. Han var en av de tusentals unga norrmän som utbildats till soldater under ”Revolver-Harry” Södermans ledning. Eftersom Sverige var neutralt kallades verksamheten för utbildning av norsk polistrupp. I januari 1945 flyttades polistrupperna till Nordnorge för att delta i striderna mot tyskarna i andra världskrigets slutskede.

Lösenbeläggning av brevkort var temat för höstens första SSPD-möte på Postmuseum. Vi fick ta del av en presentation baserad på Tomas Karlssons utställningssamling Brevkortets posthistoria i Sverige 1872–1911. Under denna period ändrades både inrikes och utrikes lösenregler för brevkort flera gånger, och vi fick se ett pärlband av vackra, intressanta och sällsynta kort som illustrerade detta.

Privattillverkat brevkort skickat inrikes utan frankering år 1881. Lösenbelagt med inrikes brevporto (12 öre) plus aviseringsavgift (6 öre), totalt 18 öre, som redovisats med lösenmärken.

SSPD höll sitt årsmöte den 18 april. Den sittande styrelsen, med Staffan Karlsson i spetsen, fick förtroendet att leda sällskapet ännu ett år.

Vid årsmötet presenterade vår redaktör, Giselher Naglitsch, årets nummer av Aktuellt om Posthistoria. Åtta nyskrivna uppsatser behandlar olika aspekter av svensk posthistoria. Efter utskick till medlemmarna kommer resterande exemplar att finnas till försäljning.

Som avslutning berättade Leif Bergman om Continental Express – ett privat brittiskt speditionsföretag som från 1933 och in på 1980-talet hade avtal med svenska postverket om paketbefordran till och från Storbritannien. För Continental Express gällde en särskild posttaxa och företaget accepterade betydligt tyngre paket än det brittiska postverket. Verksamheten kan dokumenteras med etiketter, stämplar och blanketter.

Tvådelade paketetiketter från Continental Express – den större delen för paketet, den mindre för adresskortet.

Felaktiga eller svårbegripliga frankeringar var temat för SSPD:s marsmöte på Postmuseum. Det var fritt fram för deltagarna att visa och berätta. Vi fick bland annat se ett mystiskt lösbrev, ett antal eftersända lokalbrev med olika lösenbelopp, urklippta värdestämplar från helsaker använda som frankering och ett par överfrankerade rekbrev (ett exempel nedan).

Inrikes rekbrev som avsändaren frankerat med 35 öre. Posten tyckte att det räckte med 25 öre, och markerade med blåkrita att 10 öre inte behövdes för att betala portot. Några veckor innan brevet sändes hade gränsen för första viktklassen höjts från 15 till 20 gram. Gissningsvis låg brevets vikt i detta intervall och avsändaren har frankerat för andra viktklassen enligt den tidigare viktgränsen. Från Per Gustafsons samling Svensk postal historia 1892-1912.

”Brev mellan Danmark och Sverige i Öresundsregionen 1848–1869” var ämnet för SSPD:s februarimöte på Postmuseum i Stockholm. Peter Wittsten var på besök från Danmark och berättade om de tre postkonventionerna som ingåtts under perioden – åren 1848, 1852 och 1865. Vi fick en lärorik genomgång av posttaxornas utveckling, med särskild tonvikt på de olika närporton som under större delen av perioden gällde mellan vissa svenska och danska kuststäder. Peter visade en mängd intressanta brev som gav upphov till flera spännande diskussioner.

Ett vackert brev i andra viktklassen från Malmö till Köpenhamn i juli 1865 med närporto på 36 öre. Enda kända brevet med dubbelt närporto från perioden.

Paket med knorr stod på programmet vid årets första SSPD-möte i Stockholm. Många medlemmar hade hörsammat uppmaningen att ta med sig roliga paketavier – och i ett fall ett helt paketomslag! Porton och avgifter var ett givet ämne. Vi fick se flera exempel på sällsynta paketporton och olika tilläggstjänster, liksom lösen och tilläggsfrankering för eftersända paket. Paket med militär anknytning och postvägar och postkontroll av utrikes paket i krigstid var andra spännande teman. Flera avier gav upphov till frågor och diskussion. Innebörden av stämpeln ”Varmvagn” och portoberäkningen för ett paket till Schweiz med drygt 44 kg guldmynt får bli ämnen för fortsatt forskning.

Inrikes paket eftersänt fem gånger, varje gång lösenbelagt med ett nytt paketporto.