Östhammars posthistoria var ämnet för vårt oktobermöte på Postmuseum. Bo Eriksson visade och berättade om sitt exponat ”Posthistoria från Östhammars kommun 1736-1952”, som han efter över 30 års samlande visade upp för första gången på utställningen Ienecopia tidigare i år. Tonvikten låg på stämplar – från fasta postanstalter, lantbrevbäring, järnvägspost och ångbåtslinjer. Vi fick se en mängd vackra och sällsynta stämplar, och inte minst många fina försändelser – ibland med innehåll eller bakgrundshistorier med lokal anknytning.

Hela Bo Erikssons fina exponat finns att se på utställningssajten Netex.

Vid höstens första möte på Postmuseum berättade Giselher Naglitsch om ”postfilateli” från perioden 1975-2000. Utgångspunkten var de postkassamaskiner (PKM) som började tas i bruk år 1975. Många posttjänster kunde då kvitteras i PKM istället för med frimärken – därav beteckningen postfilateli.

Giselher gick igenom olika tjänster som kvitterades i postkassamaskiner, och hur dessa kan dokumenteras i en posthistorisk samling. Förutom de gula PKM-kvittona kan man finna olika postala dokument med PKM-kvitteringar. PKM-koden innehåller ett nummer för det postkontor där maskinen användes, så PKM-kvittenser går även att använda i hembygdssamlingar.

Adresskort för inrikes ilpaket. Portot är delvis betalt med frimärken, delvis kvitterat i postkassamaskin (lodrätt till höger på adresskortet). Från Giselhers utställningssamling, som finns att se på Netex.se.

SSPD höll sitt årsmöte på Postmuseum den 10 april 2019. Staffan Karlsson omvaldes till ordförande för ännu ett år.

Vid årsmötet delade sällskapets sekreterare, Giselher Naglitsch, ut en skrift med titeln Rydboholms postväska till alla närvarande. Skriften är en ”handout” inför utställningen Stockholmia 2019, där postväskan ställs ut tillsammans med Gustaf Douglas samling av klassisk svensk filateli. Giselher har författat skriften, som sätter in postväskan i sitt historiska och postala sammanhang.

Som avslutning höll Arne O. Olsson ett föredrag om 24 öre lösen. Detta udda lösenbelopp är vanligt på försändelser från utlandet till Sverige i början av 1900-talet, och efter att ha lyssnat på Arnes föredrag vet vi varför.

Brevet från Nya Zeeland till Sverige år 1913 är frankerat med inrikes brevporto (1 penny) istället för utrikes brevporto (2½ pence). En lösenstämpel från Nya Zeeland anger ett lösenbelopp motsvarande 30 franska centimes (dubbelt felande porto). I Sverige motsvarade detta 24 öre.

Över 300 olika poststämplar har hittills upptäckts på svenska skilling banco-märken under deras normala användningsperiod 1855-1858. Det, och mycket mer, fick vi lära oss när Göran Persson höll föredrag vid SSPD:s marsmöte på Postmuseum. Göran visade en mängd exempel från sin skilling banco-samling, med tonvikt på ovanliga och posthistoriskt intressanta stämplar. Dessutom fick vi, genom stämplarna, spännande inblickar i hur postverksamhet och arbetet vid postkontoren fungerade vid tiden för frimärkenas införande i Sverige.

Vi fick bland annat se exempel på olika svenska normalstämplar, färgade stämplar, stämplar som inte var avsedda för makulering, utländska stämplar och handskrivna makuleringar.

Post med förhinder och olycksdrabbad post var temat för SSPD:s februarimöte på Postmuseum. Flera deltagare hade med sig spännande och ibland dramatiskt material. Vi fick bl.a. se dokumentation av fartygsolyckor och ishinder, post som stoppats eller försenats av krigshändelser, stulen och rånad post, kraschad raketpost, och som avslutning ett fint brev från en postmästare som bad om ursäkt för ”vandaliserade” julklappspaket.

Brev från en postsäck som stals vid postkontoret i Hietaniemi 1896, stämplat ”Tillhört den i Hietaniemi d. 8/10 stulna posten”. Tjuven avslöjades och det mesta av posten återfanns. Brevet ingår i Leif Ruuds samling Swedish interrupted mail 1667-1975.

Vid årets första möte på Postmuseum berättade Jonas Hällström om sitt exponat om svensk posthistoria 1951-1972. Han delade frikostigt med sig av sina tankar om hur man kan ordna, beskriva och montera sin posthistoriska samling, och gav en mängd exempel på att man kan hitta sällsynta och posthistoriskt intressanta försändelser även från relativt modern tid. Avslutningsvis gav Jonas aktuell information om årets stora frimärksutställning i Sverige, Stockholmia 2019.

Phonopost till Kongo 1969, porto 2,50 kr. En mycket sällsynt posttjänst, reglerad av Världspostföreningen, som innebar särskilt porto för försändelser med ljudinspelningar.

Årets sista möte på Postmuseum var som vanligt ett samarrangemang av SSPD och Sveriges Militärpostsällskap. Staffan Karlsson visade brev från andra världskriget som inte kunnat befordras, på grund av krigshändelser eller på grund av innehåll som inte var tillåtet i krigstid. Jan-Ove Brandt berättade dels om fältpoststämplar från 1895 års stora fälttjänstövning i Närke, dels om olika sorters postala kvitton – bland annat tidiga kvitton från paketbefordran med privata diligenser.

Brevkort från Polen till Sverige i augusti 1939. När man i september konstaterat att adressaten var okänd skulle kortet normalt ha gått i retur. Men en etikett anger att post inte gick att återsända till Polen eftersom kriget brutit ut.

Höstens andra möte på Postmuseum inleddes med att Kjell Nilson berättade om sitt arbete med att rekonstruera och uppdatera Singelfrankeringar på Tre Kronor, ett av SSPD:s dokumentationsprojekt. Därefter visade deltagarna upp ”Vårens och sommarens fynd”. Vi fick bland annat se exempel på censurpost, krigsfångepost, katapultpost, förvirrande via-beteckningar, en privattryckt postanvisning, ett mystiskt telegramkuvert och modern posthistoria skapad av privata postföretag.

Ett av årets fynd. Brevet är sänt lokalt i Stockholm 1945 och har en norsk censurremsa. Hur kan det komma sig? Boxadressen gick till den norska legationen. Där censurerades brevet innan det sändes vidare till mottagaren, som befann sig i norra Norge. Han var en av de tusentals unga norrmän som utbildats till soldater under ”Revolver-Harry” Södermans ledning. Eftersom Sverige var neutralt kallades verksamheten för utbildning av norsk polistrupp. I januari 1945 flyttades polistrupperna till Nordnorge för att delta i striderna mot tyskarna i andra världskrigets slutskede.

Lösenbeläggning av brevkort var temat för höstens första SSPD-möte på Postmuseum. Vi fick ta del av en presentation baserad på Tomas Karlssons utställningssamling Brevkortets posthistoria i Sverige 1872–1911. Under denna period ändrades både inrikes och utrikes lösenregler för brevkort flera gånger, och vi fick se ett pärlband av vackra, intressanta och sällsynta kort som illustrerade detta.

Privattillverkat brevkort skickat inrikes utan frankering år 1881. Lösenbelagt med inrikes brevporto (12 öre) plus aviseringsavgift (6 öre), totalt 18 öre, som redovisats med lösenmärken.

SSPD höll sitt årsmöte den 18 april. Den sittande styrelsen, med Staffan Karlsson i spetsen, fick förtroendet att leda sällskapet ännu ett år.

Vid årsmötet presenterade vår redaktör, Giselher Naglitsch, årets nummer av Aktuellt om Posthistoria. Åtta nyskrivna uppsatser behandlar olika aspekter av svensk posthistoria. Efter utskick till medlemmarna kommer resterande exemplar att finnas till försäljning.

Som avslutning berättade Leif Bergman om Continental Express – ett privat brittiskt speditionsföretag som från 1933 och in på 1980-talet hade avtal med svenska postverket om paketbefordran till och från Storbritannien. För Continental Express gällde en särskild posttaxa och företaget accepterade betydligt tyngre paket än det brittiska postverket. Verksamheten kan dokumenteras med etiketter, stämplar och blanketter.

Tvådelade paketetiketter från Continental Express – den större delen för paketet, den mindre för adresskortet.